Insändare: Ursäkten till bröderna handlar om det som är offentligt känt

Nyheter och klipp

Artikeln är en åsiktsartikel. Innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.
Press­bild. FOTO: LINDA KLEMNER/KLEMNER STUDIO.

När något ont har begåtts i värl­den bru­kar leda­re av oli­ka slag gå ut och för­dö­ma de onda hand­ling­ar­na. De tar avstånd från det som sked­de och säger "så här får man inte göra".

Skul­le de då inte ha rätt att säga att de tar avstånd ifrån en ond hand­ling om det skul­le fin­nas infor­ma­tion kring det som hänt som lig­ger under sek­re­tess? Det är den onda hand­ling­en de ger röst emot, inte even­tu­el­la detal­jer. När hela folk­grup­per har behand­lats illa har man offent­ligt kun­nat be om ursäkt för det onda som hän­de dem som en gest att säga "det­ta får inte hän­da igen, för det är fel".

Efter att doku­men­tär-seri­en om Fal­let Kevin visats stod det klart att brö­der­na Robin och Christi­an fel­ak­tigt utpe­kats som mör­da­re och de kom även att juri­diskt avskri­vas från det­ta i mars 2018. Det­ta är nume­ra all­mänt känt. Efter det har även boken Berät­tel­sen om Kevin­fal­let utkom­mit där de berör­da famil­jer­na redogjort sin berät­tel­se. De har i  20 års tid fått stå utpe­ka­de som någ­ra som gjort "onda hand­ling­ar", trots att bevis för att de inte gjort det fanns från bör­jan. Nu har vi för­sökt att upp­ma­na vår stad att göra just så som de sto­ra ledar­na i värl­den bru­kar göra när något ont har skett. Ge dem en offent­lig ursäkt för det onda som skett dem, det onda som hän­de i vår stad.

Men nu vill allt­så kom­mun­sty­rel­sen att kom­mun­full­mäk­ti­ge säger nej till det. Man hän­vi­sar till sek­re­tess. Men ursäk­ten hand­lar om det som är offent­ligt känt, det hela Sve­ri­ge redan vet. Om ni poli­ti­ker som har rätt att rös­ta i kom­mun­full­mäk­ti­ge på all­var menar att ni vill stå upp för våra kom­mu­nin­ne­vå­na­res rätt, att ni vill stå för det som är rätt och rik­tigt så kan ni inte säga nej till den. För ett nej till en ursäkt när någon har fel­be­hand­lats är det­sam­ma som att säga "det som hän­de var rätt – ing­et fel har begåtts".

Menar ni det på all­var då är vår stad i verk­lig fara, för det inne­bär att det är tillå­tet att ske igen. Bara vi göm­mer det som sker under ordet sek­re­tess så kan våra myn­dig­hets­ut­ö­va­re göra vad som helst mot vem som helst. Allas vår rätts­sä­ker­het står på spel i och med det­ta! Men inne­bör­den i ordet sek­re­tess hand­lar om att par­ten det berör inte ska få men­lig ska­da av att infor­ma­tio­nen ges.

Hur kan famil­jen få men­lig ska­da av att kom­mu­nen ger en ursäkt? Eller för­sö­ker ni använ­da ordet bakvänt, dvs skyd­da enskil­da tjäns­te­män som begått fel med ordet sek­re­tess? Oav­sett så hand­lar motio­nen inte om att ge en ursäkt för det som är dolt bakom sek­re­tes­sen, utan att be om ursäkt för det som är all­mänt känt – att brö­der­na berö­va­des en nor­mal upp­växt, av vår kom­mun, oav­sett vem som gjor­de vad. Per­so­nen som ytt­ra­de orden om att brö­der­na inte var väl­kom­na till­ba­ka till Arvi­ka hade fått sitt mmu­nen. Av oss poli­ti­ker. Allt­så är det vi poli­ti­ker som bor­de säga "det blev fel. Det var inte rätt". Är det vi som ska skyd­das av sek­re­tes­sen eller är det per­so­ner­na det berör? En ursäkt för det onda kan ald­rig vara till ska­da. Där­e­mot skul­le det kun­na ge upp­rät­tel­se, mod och hopp om en fram­tid. Det är något jag verk­li­gen hop­pas för vår stad och ni har möj­lig­het att låta det bli verk­lig­het – vill ni verk­li­gen inte det? 

Maria Carls­son, Arvika­par­ti­et, står med på motio­nen för Kd som jag då tillhörde.