Axelsson (S) om beslutet: "Jag har full förståelse för att folk är upprörda"

Nyheter och klipp

Hen­rik Axels­son (S), ord­fö­ran­de i utskot­tet Läran­de och stöd, kom­men­te­rar beslu­tet där man före­slår Kom­mun­sty­rel­sen att stäl­la sig bakom för­sla­get till ställ­nings­ta­gan­de, där man gör bedöm­ning­en att det inte är aktu­ellt att beta­la ut något ska­de­stånd eller ge någon offent­lig ursäkt till brö­der­na Karlsson/Dahlén.

- Jag har full för­stå­el­se för att folk är upp­rör­da. Jag blev ock­så upp­rörd när jag såg polis­för­hö­ren på TV-doku­men­tä­ren men det är inte min upp­gift som poli­tiskt ansva­rig för soci­al­tjäns­ten i Arvi­ka att fat­ta beslut uti­från att jag har bli­vit upp­rörd, skri­ver Axels­son i ett mejl till Arvikamagasinet.

Myc­ket kri­tik har rik­tats mot kom­mu­nen efter beske­det om att ett ska­de­stånd eller en ursäkt inte är aktu­ellt till Karlsson/Dahlén. Nu kom­men­te­rar Hen­rik Axels­son, ord­fö­ran­de i utskot­tet Läran­de och stöd, beslu­tet som fat­ta­des i utskot­tet på ons­da­gen den 9 februari.

- Det är en stor frå­ga och för att sva­ra på den behövs ett stort svar. Advo­kat Lilie­bäck skic­ka­de in en skri­vel­se till kom­mu­nen och i den säger han att kom­mu­nens soci­al­tjänst begick en rad fel och för att fel begåtts av soci­al­tjäns­ten så bor­de ett ska­de­stånd beta­las ut. Kom­mun­sty­rel­sen gav i upp­drag att utre­da ankla­gel­ser­na. Juris­ten Jonat­han Peduru Aratchi är en av de som gjort utred­ning­en. För att göra utred­ning­en så har han läst pro­to­kol­len från polis­för­hö­ren och även hand­ling­ar från både soci­al­tjäns­ten och barn och ung­doms­psy­ki­a­trin. Dess­utom har inter­vju­er hål­lits, TV-doku­men­tä­ren och boken har gåtts ige­nom, advo­kat Lilie­bäcks egna utred­ning och mate­ri­a­let han hän­vi­sar till har ock­så gåtts ige­nom. Det som blir tyd­ligt då är att det är tre oli­ka aktö­rer som varit inblan­da­de, Polis­myn­dig­he­ten, Soci­al­tjäns­ten och dåva­ran­de Lands­ting­et i Värm­land. Det är vik­tigt att skil­ja på des­sa tre. Arvi­ka kom­mun har bara utrett den delen som kom­mu­nen är ansva­rig för = soci­al­tjäns­ten. Vad poli­sen och lands­ting­et gjor­de kan inte kom­mu­nen utreda.

Gedigen utredning

En sak som lyf­tes fram under press­kon­fe­ren­sen på ons­dags­ef­ter­mid­da­gen den 9 feb­ru­a­ri var att soci­al­tjäns­ten endast del­tog vid tre för­hör med brö­der­na, och att ing­et av de tre för­hö­ren har kritiserats.

- Det är en gedi­gen utred­ning som gjorts. I den utred­ning­en, efter att ha kon­trol­le­rat allt som jag rada­de upp för­ut, så ser juris­ten att soci­al­tjäns­ten blev kon­tak­tad av poli­sen om just brö­der­na först den 20e sep­tem­ber 1998. Soci­al­tjäns­ten del­tog sedan på 3 för­hör; 980929, 981013 och 981014. Ing­et av de för­hö­ren har kri­ti­se­rats, skri­ver Axelsson. 

- Det är poli­sen som bju­der in soci­al­tjäns­ten till för­hör eftersom soci­al­tjäns­ten inte auto­ma­tiskt vet om alla för­hör som poli­sen genom­för. Soci­al­tjäns­ten är inte den myn­dig­het som utta­lar sig om vem som är skyl­dig till brott eller inte – det är poli­sens jobb. Det finns inga bevis för att soci­al­tjäns­ten ska ha utta­lat att brö­der­na var skyl­di­ga. Det är infor­ma­tion de fått av poli­sen och som de dokumenterat.

Bevistalan

Axels­son näm­ner ock­så att det i sär­skil­da fall kan begä­ras att en bevis­ta­lan ska göras, vil­ket inne­bär att en pröv­ning sker i dom­stol utan att någon påföljd utdöms. Dom­sto­lens upp­gift är då att ta ställ­ning till om ett brott begåtts av barnet.

- Dåva­ran­de soci­al­nämn­den var en av de som hade kun­nat begä­ra det hos åkla­ga­ren. Fal­let var en unik hän­del­se och man sök­te råd och väg­led­ning hos Soci­al­sty­rel­sen och Kom­mun­för­bun­det (nuva­ran­de SKR) och ing­en av de föreslog bevis­ta­lan. På den tiden hade Soci­al­sty­rel­sen ock­så rätt att begä­ra bevis­ta­lan men gjor­de inte det. Även vård­nads­ha­va­re har rätt att begä­ra bevis­ta­lan. Lite sena­re hade famil­jen ock­så egna advo­ka­ter och ing­en av dem föreslog att bevis­ta­lan skul­le göras. I för­ar­be­te­na till lagen så står det att för att en bevis­ta­lan ska vara menings­full så mås­te bar­net ha upp­nått en viss mog­nad (Prop 198384:184 s 33.). Det finns så vitt juris­ten kän­ner till bara fem fall i Sve­ri­ge där bevis­ta­lan gjorts. Alla de fem har varit tonåringar.

- Det är ock­så så att oav­sett vad dom­sto­len kom­mer fram till i en bevis­ta­lan så kan det ändå vara så att bar­net och famil­jen behö­ver insat­ser från soci­al­tjäns­ten vars roll är att ge stöd. Alla de insat­ser­na som soci­al­tjäns­ten gav var på fri­vil­lig väg – famil­jer­na sam­tyck­te. Det är med den här kun­ska­pen i ryg­gen som utskot­tet Läran­de och stöd säger att soci­al­tjäns­ten inte begick någ­ra fel.

"Måste få svar på mina frågor"

Axels­son har full för­stå­el­se för att folk är upp­rör­da, skri­ver han.

- Jag blev ock­så upp­rörd när jag såg polis­för­hö­ren på TV-doku­men­tä­ren men det är inte min upp­gift som poli­tiskt ansva­rig för soci­al­tjäns­ten i Arvi­ka att fat­ta beslut uti­från att jag har bli­vit upp­rörd. Jag mås­te få svar på mina frå­gor och låta fak­ta sty­ra mig när jag del­tar i ett sådant här beslut. Har man läst utred­ning­en som juris­ten Jonat­han Peduru Aratchi gjort är det omöj­ligt att påstå att soci­al­tjäns­ten har gjort sig skyl­dig till fel men jag kan inte krä­va av all­män­he­ten att alla ska läsa utred­ning­en. Jag är bero­en­de av att media, som ju är den tred­je stats­mak­ten, grans­kar och rap­por­te­rar sak­ligt så att all­män­he­ten kan bil­da sin egen upp­fatt­ning uti­från allt under­lag som finns och inte bara en del.

Kan du för­stå hur famil­jen påver­kats av de hän­del­ser de genomgått?

- Jag tror inte att någon utom­stå­en­de fullt ut kan för­stå hur hemskt det mås­te ha varit för famil­jen och hur de påverkats.