Insändare: Arvika kommun, lyft blicken, ta ledartröjan

Nyheter och klipp

Det här är en insän­da­re. Åsik­ter och upp­fatt­ning­ar är skri­ben­ten eller skri­ben­ter­nas egna. Du kan läsa fler insän­da­re på insän­dar­si­dan. Du kan ock­så skic­ka in en egen insän­da­re eller skri­va en replik på den­na på sidan skriv insän­da­re.


Det var en lek som spå­rat ut, så var beskriv­ning­en vid den press­kon­fe­rens som poli­sen höll i bör­jan av novem­ber 1998 när man för­kla­ra­de vad som hänt när Kevin dog.

På vägen fram till idag har saken kom­mit att omnäm­nas i oli­ka orda­lag. I vis­sa fall som olycks­hän­del­se i and­ra fall som ett med­ve­tet ska­dan­de och i någ­ra fall som mord. Det är nog själv­klart för alla att de oli­ka beskriv­ning­ar skil­jer väsent­ligt i all­var­lig­hets­grad och de åtgär­der som kan för­vän­tas. År 2018 beskri­ver åkla­ga­re att det inte finns grund för poli­sens slut­sat­ser och poj­kar­na är då fria från tidi­ga­re utpe­kan­de. Det kan givet­vis tol­kas så att om pröv­ning kom­mit till­stånd redan 1998 hade caset fal­lit och poli­sens utrednings­arbete behövt fort­sät­ta – pre­cis så som sker i många and­ra brottsutredningar.

Redan 1998 och under tiden fram till idag har kom­mu­nen, regi­o­nen och and­ra myn­dig­he­ter varit invol­ve­ra­de, såväl i stö­det till poli­sen vid utred­ning­en och sedan i bar­nens upp­växt. En hel del insat­ser har säkert varit bra och and­ra kan varit mind­re bra. Men har då fel begåtts?  Arvi­ka kom­mun har nu gjort en avgrän­sad gransk­ning av de hand­ling­ar som finns och fin­ner ing­et som man bedö­mer som fel­ak­tigt, men att då dra slut­sat­sen och garan­te­ra att kom­mu­nen inte gjort något fel är väl själv­sä­kert. Det kan dess­utom vara så att åtgär­der i dåtid var helt kor­rek­ta men i efter­hand visat sig vara olyck­ligt för familjen.

Men om vi nu lyf­ter blic­ken från var­je enskild myn­dig­het och tit­tar på det ur famil­jens syn­vin­kel. Då kan vi kon­sta­te­ra att poj­kar­na från­ta­gits en nor­mal upp­växt och att det inte är deras fel. Vi har allt­så en familj som under mer än 20 års tid levt med en upp­fatt­ning att ha orsa­kat ett barns död utan att den­na slut­sats prö­vats i domstol.

Det är själv­klart att vi som repre­sen­te­rar sam­häl­let behö­ver kry­pa till kor­set och erkän­na att sam­man­ta­get så har sam­häl­lets inte lyc­kats med sina insat­ser till för­mån för famil­jen. Att så här i efter­hand för­sö­ka hit­ta om någon har gjort fel och i så fall vem visar sig i stort sett vara omöj­ligt men vi kan kon­sta­te­ra, ATT det har bli­vit fel – ur famil­jens syn­vin­kel. Att myn­dig­he­ter skyl­ler på "någon annan" och hän­vi­sar famil­jen än hit och än dit blir bara ytter­li­ga­re en påfrest­ning på en redan hårt ansatt familj.

Det är dags att gå vida­re – Arvi­ka kom­mun mås­te iklä­da sig rol­len som sam­häl­lets sam­lan­de aktör och erkän­na att det bli­vit fel från sam­häl­lets sida och be om ursäkt. Vi ska se till att Arvi­ka kom­mun ger famil­jen stöd till en lös­ning fram­åt i livet där ett eko­no­misk ska­de­stånd kan vara en pus­sel­bit in i fram­ti­den. Såle­des slu­ta upp att belas­ta famil­jen mer – Arvi­ka kom­mun, lyft blic­ken, ta ledar­trö­jan och hjälp famil­jen till en lös­ning som kan ses som en viss kom­pen­sa­tion för för­lo­ra­de år.

Kristi­na Bengts­son-Nils­son (M)

Bör­je Wahlund (M)

Håkan Axels­son (M)