Debatt: "Det är hög tid att lyssna på personalen!"

Nyheter och klipp

Det här är en insän­da­re. Åsik­ter och upp­fatt­ning­ar är skri­ben­ten eller skri­ben­ter­nas egna. Du kan läsa fler insän­da­re på insän­dar­si­dan. Du kan ock­så skic­ka in en egen insän­da­re eller skri­va en replik på den­na på sidan skriv insän­da­re.


Ett para­digm­skif­te inom vård och omsorg är nöd­vän­digt. Vi står inför en som­mar där det sak­nas så myc­ket per­so­nal att insat­ser hos behö­van­de inte kom­mer kun­na utföras.

Det­ta är inte unikt i Arvi­ka kom­mun, men vår kom­mun kan väl­ja att vara den förs­ta att vid­ta åtgär­der för att loc­ka med­ar­be­ta­re till vård och omsorg, för att få män­ni­skor att vil­ja arbe­ta i yrket. För utan män­ni­skor i tjänst kan inte vård- och omsorgsin­sat­ser utfö­ras. Så enkel är ekvationen.

De senas­te dagar­na har vi kun­nat läsa hur kom­mu­nens under­skö­ters­kor upp­le­ver sin arbets­dag i AN. Vi har ock­så kun­nat läsa hur verk­sam­hets­che­fen för vård och omsorg ger ett icke-svar på själ­va kärnfrågan.

Poli­ti­ker­na har de senas­te åren lyst med sin från­va­ro i debat­ten, trots att de har det ytters­ta ansva­ret för sina med­bor­ga­re. Det är hög tid att lyss­na på per­so­na­len! I åra­tal har yrkes­grup­pen lyft en under­må­lig arbets­mil­jö och dåli­ga löner, men var­ken led­ning eller poli­ti­ker har tagit dem på allvar.

SKR (Sve­ri­ges kom­mu­ner och regi­o­ner) har de senas­te åren för­sökt nå ut med infor­ma­tion gäl­lan­de all­va­ret. Redan 2018 pub­li­ce­ra­de SKR sin rekry­te­rings­rap­port. I den står att läsa "…idag arbe­tar cir­ka 1,2 mil­jo­ner män­ni­skor i väl­fär­den. De kom­man­de tio åren ökar både anta­let barn och äld­re i befolk­ning­en kraf­tigt. Anta­let per­so­ner i arbets­för ålder ökar där­e­mot betyd­ligt mind­re och i vis­sa delar av lan­det mins­kar anta­let. Det inne­bär att kon­kur­ren­sen om arbets­kraf­ten på hela arbets­mark­na­den kom­mer att till­ta. Det är där­för ännu vik­ti­ga­re för kom­mu­ner, lands­ting och regi­o­ner att upp­fat­tas som attrak­ti­va arbets­gi­va­re och mins­ka rekry­te­rings­be­ho­vet. Störst är behovsök­ning­en inom äldre­omsorg och gymnasieskola".

Inom vård- och omsorg pra­ta­des det ivrigt om den­na rap­port när den kom 2018, men ändå har ing­et hänt. Arbets­mil­jön har inte för­bätt­rats. Löner­na har inte höjts utö­ver de små sum­mor som avtals­rö­rel­sen ger i den årli­ga revisionen.

Led­or­det inom vård och omsorg är och har sedan slu­tet av 90-talet varit effek­ti­vi­se­ring. Ordet är så uttja­tat att per­so­nal slår dövö­rat till så snart de hör ordet. De senas­te 25 åren har vård och omsorgs­per­so­nal haft som krav på sig att arbe­ta effek­ti­va­re. Man und­rar om det verk­li­gen fun­ge­rar att effek­ti­vi­se­ra något i all evig­het? Nej, det gör det för­stås inte. Nuti­den är bevi­set på det. Vård och omsorg sak­nar idag per­so­nal som kan utfö­ra arbe­tet. Efter två års pan­de­mi är vård- och omsorgs­per­so­nal utslit­na. Pan­de­min fick många anställ­das bäga­re att rin­na över. Det var en sli­ten yrkes­grupp redan innan. Efter att ha arbe­tat kon­stant under pre­mis­ser som få kla­rar av fick de inga sto­ra bonu­sar som delats ut till and­ra yrkes­grup­per under sam­ma tid. Årets löne­re­vi­sion sågs som en ren för­o­lämp­ning med tan­ke hur de arbe­tat de senas­te två åren.

Kom­mu­nen tram­par sam­ti­digt vat­ten och för­sö­ker släc­ka brän­der. De blic­kar inte fram­åt och det förs inte en kon­struk­tiv dia­log med de som fak­tiskt ger den hjälp med­bor­ga­re har rätt till. Det finns inte läng­re tid att tro att allt kom­mer lösa sig. När­ma­re 100 per­so­ner har läm­nat kom­mu­nens vård och omsorg sista året. Var­för har de gjort det? Var­för har vård och omsorg inga sökan­de till ledi­ga tjäns­ter? Var­för vill ing­en arbe­ta inom vård och omsorg läng­re? Först när led­ning­en (tjäns­te­män och poli­ti­ker) fak­tiskt ser san­ning­en i vitö­gat kom­mer de för­stå och då age­ra. När de tjäns­te­män och poli­ti­ker som leder Arvi­ka kom­mun idag, när du och jag behö­ver vård och omsorg i fram­ti­den, kom­mer det inte fin­nas någon som kan utfö­ra hjäl­pen. Det är ing­en dome­dags­pro­fe­tia, utan den kras­sa verk­lig­he­ten. Situ­a­tio­nen kom­mer inte bli bätt­re utan sna­ra­re än vär­re om ing­et görs nu.

Vad kan då göras?

Låt en hel del av "mak­ten" åter­gå till de som rör sig när­mast de med­bor­ga­re som har insat­ser från kom­mu­nen. Låt per­so­nal ta ansvar och lita på deras kom­pe­tens. Det är vik­tigt för män­ni­skor att ha ett bra arbets­sche­ma som ger en balans mel­lan arbe­te och pri­vat­liv. Vi vet att just balans för­hind­rar sjuk­skriv­ning­ar, men ändå vitt­nar per­so­nal om hur sche­mat är säm­re än någonsin.

I Arvi­ka kom­mun fat­ta­des för någ­ra år sedan ett beslut om att per­so­na­len inte läng­re skul­le få läg­ga sina egna sche­man. Det­ta grun­da­de sig i att led­ning­en inte lita­de på per­so­na­len. Det­ta är ing­et led­ning­en talar högt om, utan and­ra orsa­ker anges och beskrivs i svä­van­de ter­mer. Men per­so­ner i orga­ni­sa­tio­nen vitt­nar om hur infek­te­rad frå­gan var då vis­sa förs­ta lin­jens-che­fer tyck­te det­ta var en högst olämp­lig idé, medan and­ra gär­na vil­le ha mak­ten själv. Det vore intres­sant att se vad resul­ta­tet blev med någ­ra års facit i hand. Tjä­na­de kom­mu­nen peng­ar på det­ta om man räk­nar med det miss­nö­je som bred­de ut sig bland personalen?

För att leda verk­sam­he­ter krävs kom­pe­ten­ta che­fer. Che­fer har inte bara bud­ge­t­an­svar, utan ock­så kva­li­tet- och per­so­na­l­an­svar. Kän­ner Arvi­kas che­fer att de har en god per­so­nal­po­li­tik i orga­ni­sa­tio­nen? Arvi­ka kom­mun vill ha ett "nära ledar­skap", men vad ger det? Har per­so­na­len ett behov av en chef på plats var­je dag? Det är en lus­tig ekva­tion, att ju mer som ploc­kats från arbets­grup­pen, ju mer "nära che­fer" har det behövts. Ju mer upp­gif­ter som lagts över på che­fer ju mer admi­nist­ra­tö­rer har behövts. Är det­ta vad som behövs eller är det något som ska­pats i effek­ti­vi­se­rings­hy­ste­rin? Och hur effek­tivt blev det?

Vård och omsorg är en bransch där de fles­ta anställ­da är kvin­nor. Att inte tit­ta med genus­glas­ö­gon på de för­hål­lan­den som råder vore högst omo­dernt. Vi lever i 2020-talet, där gene­ra­tion Z nu kli­ver in på arbets­mark­na­den. De är inte intres­se­ra­de av att arbe­ta för säm­re löner än dem i mans­do­mi­ne­ra­de yrken. Ändå är det så att mans­do­mi­ne­ra­de yrken har bätt­re ingångs­lö­ner och bätt­re löne­ut­veck­ling­ar. Har Arvi­ka kom­mun och dess bolag ana­ly­se­rat sina löner ur ett jäm­ställd­hets­per­spek­tiv? Och vad visa­de den rap­por­ten i såda­na fall?

Arvi­ka kom­mun mås­te i grun­den bli en mer attrak­tiv arbets­gi­va­re. Arvika­par­ti­ets vård- och omsorgs­po­li­tik syf­tar till att för­bätt­ra för såväl de med­bor­ga­re som behö­ver stöd och hjälp som för våra anställ­da på områ­det. Vård och omsorg är ett områ­de som Arvika­par­ti­et kom­mer till­fö­ra resur­ser till. Arvika­par­ti­et vill säker­stäl­la följande:

  1. Arvi­ka kom­mun ska vara en arbets­gi­va­re som per­so­na­len är stol­ta över, vill arbe­ta för & söker sig till.
  2. Vi ska till­va­ra­ta kun­ska­pen och enga­ge­mang­et hos kom­mu­nens med­ar­be­ta­re. Per­so­nal-grup­per­na ska åter­få befo­gen­he­ter och ges möj­lig­het att ta ansvar i arbe­tet. Per­so­nal inom vård och omsorg mås­te få kän­na en yrkes­stolt­het igen.
  3. Per­so­nal inom vård- och omsorg ska ha en dräg­lig arbets­mil­jö, där man inte endast tar hän­syn det tunga fysis­ka arbe­te de utför utan ock­så de psy­kis­ka påfrest­ning­ar som kan infin­na sig under en arbets­dag. Ing­en annan arbets­grupp för­vän­tas han­te­ra 20 oli­ka per­so­ner i 20 oli­ka situ­a­tio­ner under en och sam­ma arbets­dag. Ing­en annan arbets­grupp för­vän­tas göra det utan tid för åter­hämt­ning under arbetsdagen.
  4. Våra befint­li­ga anställ­da inom vård och omsorg ska ha en mer skä­lig ersätt­ning för de kva­li­fi­ce­ra­de arbets­upp­gif­ter de utför.
  5. Effek­ti­vi­se­ra den admi­nist­ra­ti­va sidan (che­fer, pla­ne­ra­re och admi­nist­ra­tö­rer) istäl­let för själ­va grund­upp­gif­ter­na i vård och omsorg och för­de­la på så sätt om kostnaden.

Vi mås­te kun­na bätt­re. Helst redan igår.

Arvika­par­ti­et, juni 2022