Om Socialdemokraterna ska bli det parti det var förr, som var ett arbetarparti, så bör det hända något radikalt i partiet.
Själv anser jag att ni måste stoppa utvecklingen av klasskillnader i samhället, och jobba mycket mer för bättre villkor för kommunerna, inom skola, vård och omsorg.
80% av kommunerna sparar på äldrevård och det är högavlönade konsulter som roffar åt sig miljoner i sparivern till kommunpolitiker, som inte lyssnar på de anställda.
De har minutschema, delade turer och det har blivit ett lågstatusyrke, där de anställda har lite tid att bedriva human vård av de gamla. Samtidigt har kommundirektörers löner ökat lavinartat i förhållande till vårdpersonals löner, bara för att nämna något.
Vidare har vi i Värmland dåligt med resurser och sparkrav på skolan också, där lärare och pedagoger inte får nog med resurser för att utöva sina yrken bra nog.
Vår framtid som är barnen, borde vi investera bättre i, och inte få avkastning på börsen för.
Att vänta i tre år för att få en diagnos från en talpedagog är inte acceptabelt i Värmlands län.
När det gäller sjukvården så behöver vi i Värmland och bland annat i Arvika och på glesbygden ha bra vårdcentraler och akutsjukvård kvar. Inte Ebbas politik, där alla får flytta till storstäder.
Att bedriva privat sjukhus som högeralliansen vill, där de rika får bestämma priset på sjukvård, är osmakligt. Vi som betalar skatt bör och måste få bra vård för alla. Det är en solidaritetsfråga och en fråga om rättvis politik.
Jag är alldeles säker på att Socialdemokraterna behöver ta en ordentlig självrannsakan, och fundera på varför klasskillnaderna har blivit så stora de senaste 30 åren.
Vad gör sossarna seriöst åt detta, och när kommer ni på riktigt igen att ha en egen politik för arbetarklassen så som Olof Palme hade i Sverige?
Denna fråga och de teman som nämns i denna insändare kan direkt vara avgörande för många väljare, som är trötta på högerspöket i Socialdemokratin.
Demokratins fader