Det har gått drygt ett halvår sedan tennishallen i Arvika brann ner till grunden, och lukten av brandrök hänger fortfarande i luften.
Förundersökningen om mordbrand lades ner för snart två månader sedan, trots att polisen tror att branden är anlagd.
Nu berättar utredaren Jonas Wendel om utredningen, beslutet att lämna brandplatsen obevakad och om besvikelsen att inte komma nära lösningen på gåtan.
– Det är klart att jag inte är nöjd, säger han.
Tidigt på fredagsmorgonen den 10 oktober 2025 väcktes Arvikaborna av att tennishallen stod i full brand.
Hallen gick inte att rädda och polisen inledde en förundersökning om mordbrand.
Den 20 februari lades förundersökningen ner eftersom orsaken till branden inte kunnat fastställas.
”Tror att den är anlagd”
Jonas Wendel, utredare vid polisen i Arvika, hade ansvar för förundersökningen under de drygt fyra månader den pågick. Han berättar om flera saker som pekar på att branden var anlagd.
– Vi kan inte styrka det till hundra procent, men vi har vissa omständigheter som gör att vi ändå tror att den är anlagd, säger Jonas Wendel.
Till att börja med finns ingen naturlig förklaring till varför branden startat.
Polisen har bland annat skickat in lysrörsarmaturer och elektriska installationer för undersökning, men det finns ingenting som tyder på elfel.
Brandplatsen har också undersökts med specialtränade brandhundar vid ett par tillfällen.
– Vi har några platser i den gamla tennishallen där vi har säkrat rester av brandfarlig vätska, där det inte finns någon naturlig förklaring.
– Det har funnits brandfarlig vätska i hallen, men inte på de här platserna.
Öppna dubbeldörrar
En annan detalj är att ett par dubbeldörrar på tennishallens södra sida stod uppställda när räddningstjänsten kom fram.
– Det är dörrar som normalt sett är låsta. När man tog in en skylift för att fixa en ny armatur i taket använde man dem, men det är bara vid sådana speciella tillfällen.
– Vi har ingen förklaring till varför de här dörrarna har stått öppna. De borde inte ha varit det.
Jonas Wendel vill inte spekulera i hur de öppna dörrarna påverkat brandförloppet, men konstaterar att det medför att syre kommer in.
– Syre är en förutsättning för att det ska brinna. Sedan har vi en stor hall med mycket syre i, ska vi komma ihåg.
”Brunnit så in i helsike”
Han tillägger också:
– Räddningstjänsten menar ju också att det har varit ett väldigt kraftigt, nästan explosionsartat brandförlopp. Det har brunnit så in i helsike på ren svenska. Det har varit en väldigt, väldigt kraftig brand.
Polisen upprättade avspärrningar runt tennishallen i samband med branden, för att förhindra att obehöriga beträder brottsplatsen. Men när branden så småningom var släckt och räddningstjänsten lämnat fanns inga poliser kvar för att bevaka platsen.
– Någon ansvarig fattade beslut den natten om att vi inte skulle ha bevakning av polis, utan bara våra avspärringsband och våra skyltar om att det är straffbart att beträda platsen. Men trots avspärringen så fick vi in samtal om att det sprang folk innanför avspärringen och på brandplatsen, berättar Jonas Wendel.
– Vi fick skicka hit radiobilen och de sprang när radiobilen kom. Vi vet inte vilka det var, men det är klart att det är olyckligt att vi har haft personer som kan ha påverkat platsen.
Olyckligt
Förutom risken att bevis förstörs finns också en risk att personerna lämnat egna spår. Jonas Wendel förklarar att polisens tekniker inte kunnat säga med säkerhet att den brandfarliga vätska som anträffades inte kommit dit efter branden.
– Kriminalteknikerna som har gjort sin brottsplatsundersökning påpekar att de anträffar den här vätskan, men kan inte säga om den kommit dit före eller efter branden. Det är klart att det är olyckligt.
Ville poliserna som jobbade vara kvar?
– Man ställde frågan till ansvarigt polisbefäl helt enkelt om det skulle bevakas. Och fick svaret att man inte skulle göra det.
Inget motiv
Polisen har försökt hitta ett möjligt motiv till branden, men har inte kommit fram till något.
– Det finns inget agg mot tennisklubben eller någon medlem som vi känner till, som skulle kunna vara anledningen till att någon uppsåtligen tänder eld på hallen. Och inte i något försäkringhänseende eller så heller.
Samtidigt har det inte varit några andra bränder i närtid.
– Pyromani är ju en störning där man ofta upprepar sitt beteende – en pyroman tenderar ju att tända eld gång efter gång efter gång. Vi har inte haft den typen av utveckling av bränder efter tennisbranden. Och vi kan inte koppla den här branden till någon som är känd för något sådant beteende, säger Jonas Wendel.
Förhör
Polisen har hållit ett 70-tal förhör. Det är allt från räddningspersonal till privatpersoner som gjort observationer eller som kan tänkas ha information att lämna. Polisen har också genomfört dörrknackning, både fysiskt och digitalt via sms och telefon.
– Det är många vittnen som har sett att det har brunnit men vi har inte så många iakttagelser innan branden, av naturliga skäl. Och det är det vi är intresserade av.
Han betonar att det är bättre att prata polisen en gång för mycket än en gång för lite.
– Eftersom vi inte har lyckats komma så långt som vi hade önskat i utredningen så vill vi fortfarande komma i kontakt med personer som har gjort egna iakttagelser, har hört någonting, eller har någon form av information att lämna. Det kan finnas någon som sitter med en viktig pusselbit, även om man själv kanske inte tycker att den är så viktig.
Polisen har inte lyckats få en tydlig bild av alla som befann sig i närheten av tennishallen i samband med branden.
– Vi vet att det har suttit ett gäng vid den här grillplatsen till exempel. Vi vet inte vilka det är. De skulle vi vilja prata med. Vi vet också att det har rört sig människor i nära anslutning till tennishallen i samband med att räddningstjänsten anländer och att vi jobbar på platsen. De vet vi inte heller vilka det är. De vill vi också prata med.
– Även om de här personerna inte är misstänkta är det viktigt att få deras utsago för att kunna lägga ett bättre pussel.
Vad tror du att det beror på att de inte hört av sig?
– Det vill jag nog inte spekulera i. Det kan finnas många anledningar till det. Oavsett så vill vi att man hör av sig nu.
Trots alla förhör har ingen person delgivits misstanke om brott. Det har helt enkelt inte funnits tillräckligt starka misstankar mot någon.
– Vi har inte haft någon skälig misstänkt. Vi har väl haft någon som kan misstänkas, men det är svaga misstankar. Det är mer på nivån att det är en intressant person som vi får kolla upp. Vi har inte haft några utpekanden eller någonting som är lite starkare än så. Det har inte varit i närheten av en skälig misstanke.
Att utredningen tagit lång tid beror till stor del på de tekniska analyserna.
– Det är en omfattande teknisk undersökning och Nationellt forensiskt center och labbet där har fått in mycket material att jobba med. Den processen måste få ta tid. Och jag väntar ju hellre veckor eller månader extra istället för att få ett slarvigt gjort jobb. Det gagnar ingen.
Kan öppnas igen
Sedan nedläggningen i februari arbetar polisen inte aktivt med utredningen.
– Förundersökningen är ju nedlagd med anledning av att vi anser att vi har vänt på alla stenar. Vi har ryckt i alla trådar som vi kan och vi har inte har något mer aktivt att göra i nuläget om vi inte får in nya uppgifter, säger Jonas Wendel.
Han understryker samtidigt att man fortfarande kollar upp de tips man får in.
– En förbundersökning kan alltid återupptas, och är det så att vi får in nya uppgifter som motiverar att vi öppnar upp verktygslådan igen, då kommer vi göra det naturligtvis.
”Gjort vad vi kunnat”
Han försäkrar att det varit en prioriterad utredning från dag ett.
– Det här är ju en händelse som har drabbat många. Det var mer än en tennishall. Det var en väldigt viktig samlingspunkt och en plats som var av stor social betydelse för många Arvikabor. Medlemmar har lagt ner väldigt mycket av sin egen tid och engagemang i den här föreningen och i bygget av den här fantastiska hallen som man har haft.
Jonas Wendel är inte nöjd med att förundersökningen lagts ner utan några tydliga svar.
– Det är klart att jag inte är till freds när jag har en utredning där jag inte lyckats lagföra någon eller komma nära gåtans lösning, och kunna säga att så här har det gått till. Så att det är klart att jag är inte nöjd över det. Men jag kan samtidigt konstatera att vi har gjort vad vi har kunnat. Och ibland får vi nöja oss med det. Jag hade gärna haft ett facit.