Vi som arbetar inom vård och omsorg, går till jobbet för att hjälpa människor och skapa trygghet. Men allt oftare möts personal av en arbetsmiljö som ingen borde behöva acceptera.
Slag, sparkar och hotfulla situationer har blivit vardagsmat för oss medarbetare på golvet. Många går till jobbet med en ständig stress och oro över vad som kan hända under nästa arbetspass.
Frågan är: ska detta verkligen normaliseras?
På många arbetsplatser talas det om hot och våld som “en del av jobbet”, men hade detta accepterats inom andra yrken? Hur många avvikelser och incidentrapporter måste skrivas innan någon faktiskt lyssnar och agerar?
Personal förväntas fortsätta arbeta trots blåmärken, hjärnskakning, sömnsvårigheter och psykisk stress. Samtidigt pratas det ofta om personalbrist och svårigheter att behålla erfaren personal. Är det konstigt att människor lämnar yrket?
Det pratas om hur vi ska få människor att välja detta yrke, hur vi ska locka unga att välja att jobba inom vården. Men ärligt talat, vi jobbar och sliter mer än någonsin, dessutom för en lön som är under all kritik.
Arbetsgivaren har ett ansvar för arbetsmiljön. Ingen ska behöva riskera sin hälsa eller sitt liv på jobbet. Vad händer den dag en spark eller ett slag träffar fel och någon skadas allvarligt? Vem tar ansvaret då?
Vi behöver bättre säkerhet, mer stöd och tydliga åtgärder för att skydda personalen.
Vad säger arbetsgivaren om risktillägg på utsatta arbetsplatser? Pengar löser inte våldet på arbetsplatsen. Nej, det håller jag med om. Risktillägg ska inte lösa hot och våld. Det är arbetsgivarens ansvar att förebygga och hantera riskerna. Att pengar inte tar bort risken betyder inte att den extra risk och belastning vi utsätts för ska vara oersatt. Vi behöver både förebyggande åtgärder och ekonomisk kompensation.
Risken påverkar oss även när inget händer.
Man kan behöva vara ständigt vaksam, läsa av situationer, planera hur man ska agera och vara beredd att skydda både sig själv, sina kollegor och de omsorgstagare som också är på plats. Även vetskapen om att våld kan inträffa kan skapa psykisk stress.
Vi bidrar till att verksamheter och boenden fungerar även under svåra och ibland farliga förhållanden. Vår yrkeskompetens, tålamod och förmåga att hantera konflikter är värdefulla. Det är rimligt att begära att arbetsgivaren diskuterar hur den extra belastningen ska kompenseras.
Det handlar inte om att skuldbelägga vårdtagare. Det handlar om att personal också är människor – och att även vi har rätt till en trygg arbetsmiljö.
Besviken medarbetare.
Svar från Cecilia Fenelius, vård- och omsorgschef i Arvika kommun
Ingen ska behöva känna sig otrygg på jobbet eller uppleva att våld är en självklar del av yrket. Jag har förståelse för den oro och belastning som sådana situationer kan innebära.
Som arbetsgivare har vi ett ansvar att förebygga risker och skapa en trygg arbetsmiljö. Det innebär bland annat att erbjuda handledning och utbildning samt att ta fram tydliga handlingsplaner för de situationer du beskriver.
Samtidigt har vi ett ansvar att ge en god och säker vård och omsorg till alla omsorgstagare och brukare som kan ha komplexa behov, som kan kräva särskilt stöd och anpassade insatser. Det kan innebära svåra utmaningar, men får aldrig ske på bekostnad av medarbetarnas trygghet.
En tryggare arbetsmiljö bygger på dialog och samverkan. Tillsammans vill jag fortsätta utveckla det förebyggande arbetet och ta tillvara erfarenheter för att minska riskerna för hot och våld.
Välkommen att höra av dig för fortsatt dialog kring detta viktiga område.