Häromdagen mötte jag en granne, en pensionär. Han frågade mig varför vi i vårt yrke kallas undersköterskor. Han hade sett på nära håll vilket ansvar och vilken arbetsbelastning vi har, då en nära vän till honom och hans fru varit sjuk och behövt vård. Sedan sa han att vi inte är några undersköterskor – vi är guldsköterskor. Och han har rätt.
Det här gäller inte bara undersköterskor, utan all personal inom vård och omsorg. Undersköterskor, vårdbiträden, sjuksköterskor, personliga assistenter och alla andra som varje dag ser till att verksamheten fungerar. Dessa människor bär upp välfärden. De finns där dygnet runt. De tar ansvar i situationer där det inte finns utrymme för misstag. Det är inte “bara ett jobb” – det är ett samhällsbärande uppdrag.
I en ledare i Arvika Nyheter den 20 mars beskrivs en verklighet som många redan känner igen. Vård och omsorg går på knäna och utvecklingen pekar åt fel håll. Fler äldre, större behov och samtidigt villkor som inte hänger med. Det här är inte ett problem i framtiden – det är här och nu. Och det handlar inte om brist på engagemang hos personalen, utan om hur vi som samhälle värderar deras arbete.
Vill vi att unga ska välja vårdyrken? Vill vi att erfarna medarbetare ska stanna kvar? Då räcker det inte med fina ord. Då krävs konkreta åtgärder. Lönerna måste upp, ob-ersättningen måste höjas och arbetsvillkoren förbättras. Annars kommer vi inte klara kompetensförsörjningen i framtidens äldreomsorg.
Det handlar också om hur arbetet organiseras. Minutstyrning, där varje insats ska pressas in i scheman på sekunden, måste bort. Omsorg kräver närvaro och tid att se individen. Minutstyrningen stressar personalen och urholkar kvaliteten i omsorgen och hör inte hemma i en verksamhet som bygger på mänskliga möten. Vi talar ofta om en värdig vård och omsorg.
Det är dags att sluta prata och börja prioritera. För utan personalen i vård och omsorg står hela välfärden still.
Och det borde vara en självklarhet för varje kommunpolitiker att agera därefter.
Anna Lind
Undersköterska, och engagerad i Arvikapartiet